Oj

Gud va jobbigt det va att springa! Tog bara 2 km, som tur va. När det va ca 400 m kvar ville jag lägga mig ner och dö! Trodde seriöst att mina ben skulle gå av. Det märks verkligen att jag har gått upp i vikt! Satan va otränad jag kände mig! Blev andfådd efter tre steg. Hade värsta diskussionen med mig själv i huvudet. Ena sekunden sa jag åt mig själv att fortsätta springa, men då sa hjärnan åt mig att ge upp och kasta mig på marken, jag sa nej fortsätt springa, osv, osv! Kul va? Nu ska jag äta mat och vila framför tvn!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback